Elbehandling är ett sista alternativ

Replik från Socialstyrelsen om psykvård för unga

 

Nio debattörer skriver i Aftonbladet att Socialstyrelsen i sina nya riktlinjer för vård vid ångest och depression föreslår en ensidig satsning på elbehandling (ECT) och läkemedelsbehandling till deprimerade ungdomar.

Det är inte bara en kraftig vantolkning av förslaget utan också helt felaktigt. I Socialstyrelsens nationella riktlinjer framgår det tydligt att psykopedagogisk behandling – inte ECT – alltid är det första steget för att hjälpa barn och ungdomar med depression. Åtgärden handlar om att ge generell information och råd till såväl barn och ungdomar samt föräldrar och vårdnadshavare. Detta följs sedan upp för att se om det har gett ett tillräckligt stöd.

När en depression är konstaterad som lindrig till medelsvår är terapibehandling med kognitiv beteendeterapi (KBT) eller interpersonell terapi (IPT) det som vården i första hand bör erbjuda. Vid medelsvår till svår depression är läkemedel ett alternativ för barn och ungdomar.

När såväl psykopedagogisk behandling som läkemedel inte ger avsedd effekt och patienten har psykotiska symtom/katatoni finns behandling med ECT som ett alternativ med god och snabb effekt för att hjälpa patienten.

Under 2015 var det inga barn och mindre än 10 ungdomar i Sverige som behandlades med ECT, och då handlade det om akuta åtgärder i potentiellt livshotande situationer.

Socialstyrelsens ställningstagande är i linje med riktlinjerna från exempelvis Tyskland och Kanada. Det vill säga likartade rekommendationer med inledande behandling med psykoterapi och därefter läkemedel, antingen enbart eller i kombination med psykoterapi.

De inkomna remissvaren på de nya riktlinjerna kommer tillsammans med nya studier att värderas och ligga till grund för slutversionen som publiceras senare i höst.

Cecilia Björkelund, seniorprofessor i allmänmedicin, Göteborgs universitet 
Mats Fredrikson, legitimerad psykolog, senior professor i klinisk psykologi, Uppsala universitet 
Tord Ivarsson, docent, associate professor, barn- och ung-domspsykiatri, Göteborgs universitet
Lars von Knorring, psykiatriker, professor emeritus, Institutionen för neurovetenskap, psykiatri, Uppsala universitet
Johan Lundberg, psykiatriker, docent, Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet
Lise-Lotte Risö Bergerlind, psykiatriker, legitimerad psykoterapeut, chef regionalt kunskapscentrum för psykisk hälsa i Västra Götaland
Ingela Skärsäter, professor, Högskolan i Halmstad
Arvid Widenlou Nordmark, enhetschef, Socialstyrelsen

Samtliga företrädrare för Socialstyrelsens projektledningsgrupp i arbetet med nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.

 

 

 

 

 

 

Era riktlinjer är inte verklighetsförankrade

Slutreplik om om psykvård för unga

 

Vi välkomnar Socialstyrelsens svar på vår kritik, men slås av bristen på kunskap och respekt för andra perspektiv än det egna biologiska synsättet.

Det pågår fortfarande ett remissförfarande med inlämning av synpunkter på förslaget och man kan förvänta ett annan bemötande från er. Svaret vi får berör dessutom endast det vi skriver om elchocksbehandling för tonåringar. I övrigt nämns inte fakta och frågor vi lyfter fram.

När det gäller Socialstyrelsens rekommendationer för ECT-behandling av tonåringar är det svårt att se vari vår vantolkning består. Den första gången som någon rekommendation med ”Prioritet 1” dyker upp i behandlingsrekommendationerna för ungdomar är när det handlar om ECT-behandling vid svår depression.

Det finns inga alternativ till behandlingen i rekommendationerna. Det sägs inte något om att ECT ska sättas in när andra behandlingar inte gett avsedd effekt, vilket Socialstyrelsen hävdar. Om det är detta som avses är benämningen ”prioritet 1”, utan angivande av alternativ, grovt missvisande.

Som riktlinjerna nu är skrivna står det en läkare fritt att diagnosticera en tonårings depression som ”svår” och omedelbart sätta in ECT-behandling.

I riktlinjerna begränsas vården till ett ensidigt biologiskt perspektiv med en ökad satsning på psykofarmaka och ECT trots forskning som visar att en bredd av olika behandlingsmetoder sammantaget ger bäst effekt och 75 procent av patienterna med psykisk ohälsa föredrar psykoterapi framför psykofarmaka.

Varför ta bort möjlighet till psykoterapi (psykodynamisk psykoterapi, familjeterapi, gruppterapi med flera) inom offentlig vård när andra länder prioriterar detta?

Gör om eller lägg ner riktlinjerna!

EvaMari Eneroth-Säll, ordförande för Riksföreningen PsykoterapiCentrum / RPC. Beteendevetare, leg psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi
Anne Marie Brodén, förbundsordförande för S:t Lukas i Sverige. F.d. Landstingsråd och riksdagsledamot.
Jimmie Trevett, förbundsordförande för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH
Lena Huss, förbundsordförande för Svenska Ångestsyndromsällskapet, ÅSS
Gunnar Berggren, ordförande för Svenska psykoanalytiska föreningen. Leg. psykolog, leg psykoterapeut, handledare, psykoanalytiker (IPA), adjungerad lärare vid Stockholms universitet, ordförande i Svenska psykoanalytiska föreningen
Marianne Tuuvas, ordförande i Svenska föreningen för relationell psykoterapi. Leg psykoterapeut
Gunnar Forsberg, leg Psykoterapeut Socionom Lärare och Handledare i Psykoterapi. Styrelsemedlem för FFST Föreningen för Familje- och Systemorienterad Terapi i Stockholm
Pia Litzell Berg, leg Psykoterapeut Socionom Lärare och Handledare i Psykoterapi. Kursansvarig för Legitimationsgrundande Familjeterapiutbildningen vid S:t Lukas Utbildningsinstitut/Ersta Sköndal Högskola
Sigmund Soback, ordförande Psykoterapistiftelsen. Leg. läkare. Specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Leg.psykoterapeut. Lärare och handledare i psykoterapi.
Maria Anter, ordförande för Svenska föreningen för gruppsykoterapi och grupputveckling, leg psykolog, leg psykoterapeut, handledare/ gruppanalytiker